Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig.

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv. 

Jag ska istället göra det jag drömt om i många år. 

Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har förberett allt redan. Livet är nu!

2013 är mitt

Should auld acquaintance be forgot, 
And never brought to mind? 
Should auld acquaintance be forgot, 
And days o’ lang syne!

Chorus: 
For auld lang syne, my dear 
For auld lang syne, 
We’ll tak a cup o’ kindness yet 
For auld lang syne!

We twa hae run about the braes, 
And pu’d the gowans fine, 
But we’ve wander’d mony a weary foot 
Sin’ auld lang syne.

We twa hae paidl’t in the burn 
Frae morning sun till dine, 
But seas between us braid hae roar’d 
Sin’ auld lang syne.

And there’s a hand, my trusty fiere, 
And gie’s a hand o’ thine, 
And we’ll tak a right guid willie-waught 
For auld lang syne!

And surely ye’ll be your pint’ stoup, 
And surely I’ll be mine! 
And we’ll tak a cup o’ kindness yet 
For auld lang syne!

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia.

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow!

Tåget strular och det är snöstorm.
Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pendla hela vinten.

Den svåraste frågan jag fått någonsin var när jag förväntades besluta vem jag ville döda/ligga med/leva med och fick dessa alternativ:
Jonas Gardell, Annika Norlin, Mia Skäringer.
Jag har inte bestämt mig än. Kan inte välja.

Ändå är det precis sånt här jag behöver nu. Sånt som är overkligt. Beslut som inte får några konsekvenser.
Men håll med om att det är svårt. Omöjligt.

Jag har tackat ja till drömjobbet i icke-drömorten. Jag har sagt upp min lägenhet och köpt ett jättefint linneskåp, precis ett sånt som jag hat letat efter fanns plötsligt på myrorna. Jag har kommit en bra bit med såväl meritportföljen som uppsatsen. Det går bra nu. Om jag dessutom hade ringt tidigare på en lägenhet så hade jag inte oroat mig för någonting alls. Så kul skulle vi inte ha. Jag vill förstås nu, såhär i efterhand och när det är för sent, ha den där lägenheten mer än någonsin.
Det är alltså ett hem jag saknar. Sånt löser sig eller?

jag har inte direkt något tomrum över att andas i.

återigen citerar jag artisten som har orden jag behöver.

min pojkvän och jag skulle skriva en låt om att jag var stressad över att jag är i slutet på slutet

"slutet är så nära, nuet känns så fjärran"

dagen efter bröt jag ihop och grät

jag står inte riktigt ut med att inte veta vad jag gör om två månader. jag har aldrig levt så. 

jag är inte en "det ordnar sig"

jag är en autist med tårkanalerna på utsidan.