Jag har precis sett ett avsnitt av domkument inifrån. Denna gång handlade det om auktoritärlärarens vara eller icke vara. Jag är tårögd och skrämd! Idiotpedagoger som jag inte trodde fanns på 2000talet. Hm! I ett arbetslag bestämde man tex att aldrig möta eleverna ensam i en konflikt, vilket var klokt för det ibland kan vara svårt att resonera själv mot flera elever. Tyvärr hade principen glömts bort när hela lärarlaget ställer upp på rad för att mota ut en ensam elev från skolan och stänga av honom för att han glömt ta av sig skorna i klassrummet. I det fallet var det alltså inte svårt för ELEVEN att ensam möta ett enat arbetslag som gick emot honom.

Professorer ställer sig frågan om det inte skulle vara klokt att återinföra barnaga i svenska skolor. Jag tappar hakan!

Jag trodde vi hade kommit längre än att vi fortfarande ser barn som en belastning, varelser som en gång ska bli människor!

Utbrända lärare som har hotats och blivit kränkta känner jag mycket väl till, men att man tycker synd om en lärare som misshandlat en elev finns inte i min värld. Eleven ville inte lyda och hamnade i slagsmål med elven då läraren slog eleven i ansiktet med knytnäven ett flertal gånger. Detta tycker Jan Björklund (sveriges skolminister (!)) var helt rött åtgärd. Ömsesidig respekt i all ära, men är det inte vi vuxna som måste visa normen och vara goda förebilder? 

(se programet på svt.se/dokument inifrån) 

Arg såhär sent på kvällen är aldrig kul. Måste tänka på nåt trevligt nu!