På almedalsveckan berättade SDs Björn Söder om att han sedan valet behövt ha skydd för att känna sig säker. Jag är glad att han har skydd, men jag hatar hans ord.

"Fatima", en asylpatient i djup kris på St Görans psykogogiska avdelning, fick inte något skydd för att kunna utföra sina politiska aktiviteter. I sitt hemland Bangladesh tog polisen istället henne och utsatte henne för tortyr och gruppvåldtäkt.

Hon flydde till Sverige och omhändetogs av psykvården, som dagligen kämpade för att hindra Fatima att ta sitt liv. Ropen om att hon inte ville leva och att hela hennes kropp var äcklig, ekade i korridorerna.

Så fick hon avslag på sin ansökan. Hon och hennes son fick inte stanna.

Då förrvärrades hennes tillstånd ytterligare. Sonen beskrevs som apatisk, vilket grundade sig i pojkens starka oro för sin mamma.

De fick inte plats här, inte ens av humana skäl, sa det. Och det gick inte att överklaga mer.

Fatima och hennes son hade ingen famij och var jagade i sitt "hemland" (usch,kan vi inte hitta ett bättre ord för de land man föddes i men inte är accepterad i).

Det hade bekräftats via telefon att Fatimas pappa uttryckte

-jag har ingen dotter längre, hon har dragit skam över mig.

Fatima och hennes son fick hjälp av kontakter att gömma sig, förmodligen personal på sjukhuset.

Jag hoppas att hon och hennes son kan le mot varann en dag och vara lyckliga för att de överlevde.

Se hela programmet om Fatima och om andra patienter som kämpar.

http://svtplay.se/v/2478242/sluten_avdelning_-_del_2

 

matilda

27 juli 2011 10:41

såg den där dokumentären förut, så hemskt! VIDRIGT.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...