när man levt i närmare tjugotre år så känner man sig själv rätt bra

jag ger mig in helhjärtat när jag ger mig in i nåt

det är jag stolt över

jag har varit och sprungit lite på kåren, det som nu är det projektet som ges mest engagemang från mig för tillfället. jag offrar så mycket jag orkar och kan för det där stället och hjärtat klappar ganska hårt för bygget och vännerna som hjälps åt att arbeta där! ibland kanske jag inte visar mina slavar tillräcklig tacksamhet, men jag försöker påpeka hur mycket jag tycker om dem och att det är viktigt att ha roligt när man jobbar. för att inte tala om mina grabbar. emil, micke och johnny, jösses vad jag är glad att ha just er som kollegor.

annars går mycket tid åt att drömma mig bort till nya lägenheten, åh vad jag vill att den ska bli min. detta har nya placet som inte mitt nuvarande place har

närmare skolan/kåren, sovalkov, skåp i hallen, fler skåp i köket, fransk ballkong, fyra kvadratmeter större.

just nu funderar jag kring kakeldekor, vägghyllor, hallförvaring, micro, julgran, bokhylla, och vilka färger som ska dominera i sovalkoven.

här är planlösningen

jag undrar varför jag skrev det tillslut, det som funnits i huvudet i månader

hon kommer förmodligen inte att läsa det

hon anstänger sig förmodligen lika hårt som jag för att skita fullständigt i dennes liv

ändå är det en annan drivkraft än den att bara få skriva av sig

någon stolthet som måste upprätthållas?

men är det inte så att om jag inte vill ha med henne att göra mer är det konstigt att hon får ta upp tid

varför slutar jag inte vara arg på henne?

varför känner jag mig sviken på den grund att hon utger sig för att blivit sviken?

det finns inget som är så läskigt som när någon man gillar glider i väg eller förändras

jag antar att det bara händer, men ändå är jag arg på dem för det

people are like songs

det stör mig inte att jag inte kan få behålla mina vänner för alltid, men det stör mig att vissa inte ger sig av med stil utan med fräckhet och fånig attityd. att skälen till varför man skiljdes åt inte finns med i det officiella och att sorgen att vänskapen är slut bara är lögn. att lägga över ansvaret på endast en part och att framställa sig själv som den som blev lämnad, men den andre som den slutgiltliga förloraren.

det är de här jag är arg på och för detta. nog om henne

det var väl aldrig någonsin en helhjärtad vänskap

(oj vad jag har skjutit på att skiva ner de där tankarna)

det finns faktiskt få vänner som jag vägrar lämna, kanska kan jag räkna dem på en hand

så mycket viktigare blir det att hålla dem kvar

men jag förändras när de gör det, och det är både på gott och ont. ibland bara på ont, och det är när relationen blir nåt annat än vad den varit, och när det den varit var det bästa som fanns

you are the only one I know who is god only knows

And God only knows and you paired up as two
As the turns of the seasons, you come and go
I can never claim control of either of you,
you’re too sweet to be just mine alone
And I try to stay humble over the fact
that sometimes, when the time is right
you will pass my door, the crescendo comes
and
God only knows and you have the sad similarity
that every time it’s over, I want to press play again
but the only difference appears to be
I can force it on one of you, and on the other I can’t

det här har jag sett på sistone

- löven har blivit orangea

- en farmor/mormor som säger till sitt barnbarn när de står och tittar in i leksaksaffärens skyltfönster att "det där fönstret är för flickor, det här är för pojkar"

- frukosten klar på bordet när jag vaknar

- en jonathan som ålar fram under borden

- en trött jonathan som somnar mot bröstet men vaknar till när någon pratar med rädla att missa nåt spännande.

- kantareller

- sms

- en sophia som ligger nära och gosar, snarkar lite

den vansinnigt efterlängtade helgen har börjat, och jag njuter!

grabbarna fixade en bra kväll igår med hjälp av några tappra hjälpsamma själar. gästerna stortrivdes.

jag hade fest och det var, som det ska vara, ingen golvyta hemma och en massa blandat folk som kom och bidrog med sin närvaro. vi hade roligt och ville att kvällen skulle vara för evigt! 

men jag och jesper lunkade hem på småtimmarna och städade. det går så fort när man bor litet, det är bra.

mellan jespers snarkningar från soffan pratade vi om vilken fin relation vi har och att vi var så överens om det.

när han gick hem slocknade jag direkt

nu väntar jag bara på en maskin tvätt som behöver bli klar för att min packning ska blir fullbordad. jag ticker till sala och ska se på LILLEBRORSs match. träffa MAMMA och PAPPA! innan matchen kikar jag förbi tom och LINA för att hänga med henne i väntan på matchen (hoppas hon är hemma). när matchen är slut ska vi åka till STOEBROR och hans familj för att fira KAROLINA och umgås med dem. jag ska förstås krama på JONATHAN. om jag har tur hinner jag träffa övrig SLÄKT väl på plats hos dem. jag stannar i FYRA dagar, åh så skönt!

Hurra för Gayäktenskap!

nu vill jag flytta igen. denna gång till hilde, åh vad jag vill flytta till hilde.

hyran skiljer med typ 60 kronor för för 60 kronor slipper jag dela hus med idioter och dessutom får jag en sovalkov.

jag är så trött på att det jämt är skitigt i korridorerna och mina grannar är så slarviga!

hilde, å underbara hilde, ligger bara ett stenkast bort från mina favoritgrannar men känns också som ett far away- paradis. nu hoppas jag bara att jag kan få en sån lägenhen när det blir någon ledig. eftersom mina tidigare blivande sambos inte ville tacka ja till lägenheten vi fick hamnar jag automatiskt längst ner i kön, och det kan bli rätt mycket kö på hildes lägenhet. jag hoppas det inte drabbar mig, kanske kan jag gå till bostad västerås och kyssa fötter i morgon

appropå kyssa fötter ska jag i resten av mitt liv visa tacksamhet för de som ställer upp och jobbar på fredag.

jag gillar att ragga slavar -jag borde ha medalj!

"Jag läste någonstans att killar och män har väldigt svårt att förstå detta med makt. De säger att det bara är att göra vad man vill göra. Men för dem är makten självklar. Den här vardagsmakten. Vi har inte fått den på det sätt som de har fått den, det är bara att titta på dagisbarnen så förstår man. Eftersom vi inte alls har inflytande på det där sättet måste vi bli gnälliga och arga och tjatiga och tillslut ofta passiva för att det inte är någon idé att vilja något. Och så säger de att vi är jobbiga. Det är vi som ser att det är orättvist. Det är ju alltid de som ser orättvisorna som vill förändra! Det som inte känner av några orättvisor tycker ju att allt är bra som det är. Man säger ju ofta att kärringar är tjatiga. Satmaror och tjatkärringar. Jag har börjar fatta sammanhanget."

- ur Tusen gånger starkare av Christina Herrström