Igår drack jag kaffe klockan 19 och hade sådär svårt att sova som jag får ibland. för första gången såg jag ett samband. jag ska inte göra så mer, med risk för att det faktiskt var tack vare kaffet som natten blev lång, jobbig och full med konstiga drömmar för att sedan avslutas med att jag trodde att jag hade tappat en korv med bröd i sängen, insåg att det måste varit en dröm, förstod hur trött jag var och så ringde klockan. slut på försöken att sova lugnt.

Det är mycket möten nu på jobbet vilket ger mig extremt lite tid åt sånt jag vill göra, typ som att se till att allt finns, beställa det som saknas, planera roliga event, kommunicera med studenter och skicka kloka svar på intressanta mail.

Långa dagar och ingen tid till annat än jobba, träna, äta sova.

Jag ser ljuset i tunneln, sista jobbdagen 17 december, sen julledig! skynda hem till familjen och känna stämning.

Tur att jag har buddah, baby doll, harry potter och cathrine (som måste få ett smeknamn) som kollegor. Med dem är det kul på jobbet!

Jobbigt bara att jag måste heta gäddan (när jag inte också heter babydoll, det gör vi nog allihopa när vi är på det humöret).

Elin berättade att hon ska gå med sin klass (en etta som hon gör praktik i) till kyrkan på fredag för att det är första advent på söndag.

Inget fel i det kan man tycka -förutom att det är skitdumt!

Fler än hälften i klassen är muslimer, så de firar inte jul. Fler elever är jehovas vittne och får inte ens gå med för sina föräldrar.

Varför ska man promt gå till kyrkan? För vem är det viktigt eller ens intressant?

Varför i alla världen ska man blanda ihop skolan med kristendom?

Dessutom slipper man följa med om man "av någon anledningen inte kan delta" som det stod i lappen som eleverna snällt tog med hem. Men vem avgör vem som får slippa och då istället få en skön sovmorgon en fredag i november. Om mina barn kallar sig ateister bör de få hoppa över kyrkobesöken med lika stor rätt som de som kallar sig muslimer.

Det som egentligen gör mig arg är att man inte alls uppmärksammar andra religioner i klassen. För en tid sedan var halva klassen lediga från skolan för att fira Ramadan, men ingen i skolan brydde sig om att fråga hur de hade det. Varför kunde de inte få dela med sig som vi gör när vi tvingar alla att göra en ful adventslykta att ha på bänken och tända för att VI GÖR SÅ.

Jag ska vara ärlig. De som egentligen gör mig arg är att den kursen som Elin nu läser som en del av lärarutbildingen (delen som jag läste förra året) är skit! Där pratas det så vackert om interkulturalitet. Låtsasord, tvärtomspråk!

Åh, skolan är så full av interkulturalitet, säger profesorerna.

Var? Hur kommer den till uttryck? Jag är blind

Förresten, ännu värre

I personalrummet fortsatte den trångsynta och vidriga synen på tradition.

Lärarna var överens om att ingen, INGEN, fick bjuda på nåt gott till eleverna nu innan jul. Rättvisa framför allt! De skulle istället ha en gemensam dag då alla elever skulle få skumtomtar. En lärare påpekade att några elever inte ville äta den typen av godis, eftersom att det innehåller gelatin och barnen av religiösa skäl valt att inte äta gris. Kunde de inte bjuda på pepparkakor istället?

svaret blev, och jag hittar inte på:

-nej, men det kan vi inte ta hänsyn till! vill de inte ha så får de låta bli. pepparkakor tar vi inte, det är så vanligt.

Hur var det nu, rättvisa framför allt?

idag på träningen såg jag en kvinna på 60+ som hade en rosa tshirt med texten

DONT

EVEN

ASK

läckert kaxigt

jag fnissade till och såg mot elin. vetande att hon har perfekt humor behövde jag bara nicka mot den moderna tanten. vi log och tappade nästan takten i träningspasset, men det var värt det.

idag blev det klart att jag ska få vara med Jonathan några dagar innan jul så att han slipper vara på förskolan och jag slipper vara ensam medan alla jobbar ur sista krafterna innan ledighet. jonathan+faster=skitbra idé

om och om igen tar jag fram telefonen, knappar in på "skriv ett sms" men skapar till den innan jag börjat skriva. då kommer en ruta fram som säger "det finns inget att ångra".

nu gör jag det igen

det känns så fint och jag tror nästan på det själv. jag har alltid varit bra på att ljuga så att jag tror på det själv.

mirkofonkåt har en helt annan klang

den är sämre med september. dessutom ger den mig lite olustig känsla.

allt som hände igår var på låtsas, men i allra högsta grad sant ändå.

jag har bestämt att alla mina urklipp från min dörr ska ner i en bok. en liten såndära skapbook. allt från dörren tillsammans med låttexter, foton och ordformuleringar.

det blir kanske min sista påbörjade dagbok. en hemlig en såklart, tills vidare. tills jag vill berätta om allt för någon. jag föreställer mig att denna någon blir min dotter.

jag ska inte svära och jag ska inte skriva om sex, det har jag gjort tillräckligt i alla dessa dagböcker. denna ska bara bli någon form av

And no love in the world
not even yours
could satisfy me

You never know
until after the shock
when you wake up
what’s broken what’s not

En dag som idag får jag lust att lyssna på Lars Winnerbäcks "pratarom vädret" från P3s gamla program transit från 1999. Jag gör det.

Ute är det kallt men inne i kontorskorridoren på studentkåren är det värme

Vi åt lunch på stan idag, det var trevligt. Så trevligt att vi fyllde på med en kaffepaus i vårt gemensamma, fina, men ack så oanvända kök.

Det är mycket nytt folk som rör sig, Jenny som jobbar med studentrepresentation, Daniel som är vår nya kommunikatör och administratör och Erik som kommer från Kärnhuset och ska hjälpa oss med marknadsföring under en tid. Mys!

Tess kikade förbi för en stund sedan och frågade om jag och elin ville ha skjuts till träningen. Oja. Det var fint av henne.

Jag gillar tanken att Anders kastanj har varit i London.

Igår låg jag på Pedias stora kudde och bläddrade i Emmas jultidningar (hon har nästan alla som finns). Viktor tycker hon var nördig när hon tjöt

- åh, dukningstips!

Men jag nickade bara instämmande. Det var mysigt och jag längtar lite till adventstider. Väntar på att få börja vänta, lustigt.

Vi drack te, åt chips och såg film också. Det var en fantastisk söndag som jag först trodde att jag helt skulle sova bort. En promenad gjorde susen.

Måndag och tillbaka på jobbet. Jag tror att jag ska höra av mg till Anticimex bara för att skryta om helgens hårda arbete och vårt lyckade reslutat. Årets stora städdag på Kåren hade fokus på att laga och organisera. Jag satte all min kraft åt att tillsammans med "Isse the toolman" åtgärda allt som Anticimex hade anmärkningar på vid senaste inspektionen. Nu får de gärna komma igen :)