Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv. 

Jag ska istället göra det jag drömt om i många år. 

Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har förberett allt redan. Livet är nu!

2013 är mitt

Should auld acquaintance be forgot, 
And never brought to mind? 
Should auld acquaintance be forgot, 
And days o’ lang syne!

Chorus: 
For auld lang syne, my dear 
For auld lang syne, 
We’ll tak a cup o’ kindness yet 
For auld lang syne!

We twa hae run about the braes, 
And pu’d the gowans fine, 
But we’ve wander’d mony a weary foot 
Sin’ auld lang syne.

We twa hae paidl’t in the burn 
Frae morning sun till dine, 
But seas between us braid hae roar’d 
Sin’ auld lang syne.

And there’s a hand, my trusty fiere, 
And gie’s a hand o’ thine, 
And we’ll tak a right guid willie-waught 
For auld lang syne!

And surely ye’ll be your pint’ stoup, 
And surely I’ll be mine! 
And we’ll tak a cup o’ kindness yet 
For auld lang syne!

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia.

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow!

Tåget strular och det är snöstorm.
Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pendla hela vinten.