Jag sitter fast med det som hon sa

som hon sa med de exakta orden

hon som jag tveklöst skulle kalla livskamrat

jag skulle ge mig

Hon beskriver hur man är hela tiden är på väg in i nåt, eller på väg ur nåt.
Medan någon är långt före dig, precis hack i häl eller fast där du började.
Förutom de korta stund när man är sida vid sida. Som ett hopp i slowmotion.

Är det inte makalöst?

Jag tror att det kommer att ta lite tid innan jag fått perspektiv på det jag upplevt. Kanske är det därför jag prestenterar det i lista, utan reflektion

Det här är vad jag såg under dagarna som följde

- en restaurangägare som påstod att han var "tight like brothers" med carola

- en t-shirt med texten "love is like five loaves and two fish -allways to little until you start giving it away"

- en kvinna i vår kvartersaffär som bjöd på tuggummi

- en munk som bad om ursäkt för kaoset i födelsekyrkan i betlehem

- glasfigurer som tillverkas av trasigt fönsterglas och som symboliserar att man kan bygga hopp med sånt som bombas sönder. jag köpte en fredsduva

- skotthål i en kyrkvägg, från andra intifadan

- en palestinsk kvinna som skojade om att de var farliga och att vi borde akta oss

- en man på en bro som pekade på en kulle hundra meter bort och sa "im not allowed to go there"

- en man som sa att han ibland önskade att han var katt, för att han då skulle ha större rättigheter i sitt land

- Adam och Pontus som tejpade upp en bängtbollsplan på asfalten
- en gammal kvinna med rynkor och käpp som satt intill mig när vi firade gudstjänst
- en kvinna som berättade om livet i Palestina och om att inte få träffa sin familj på sex år för att regeringen inte tillåter henne tillträde till de områdena
- saltgurka på fat. Ett till Adam och ett till mig
- Eriks nöjda min efter vår överenskommelse att jag ska föda hans barn för tjugo kronor
- en tjej i ungdomsgruppen som jag trodde hade kort hår, men som hade det uppsatt i en knut och när hon släppte ut det visade det sig vara ner till midjan

- en amerikanska som bad oss vara tysta så att hennes grupp kunde höra guiden ordentligt och som vi kallade Ilana resten av veckan
- en julkrubba med en mur rakt igenom
- checkpoint Betlehem 300
- Anna som tog min hand när jag grät av obehag
- ännu en falafel i pitabröd
- tre grabbar som berättade om hur det var att leva med en nio meter hög mur utanför huset
- barn i slummen, flyktingläger
- en palestinsk vakt som inte hade några befogenheter alls eftersom att han var i område C
- ella i en kalender från svenska kyrkan som satt på dörren in till en affär
- ett kors som jag ska sätta intill dalahästen på mitt armband
- en vattenpipa som jag köpte
- en förvånad servitör som trodde att han gett oss all mat, men tvingades ge oss en extra portion eftersom att vi trodde att Mariannes sallad vad till alla

- en kvinna (turist, säkert tysk) klädd i leopardkjol och blå paljettkeps som satt på en åsna och vinkade
- ett femtiotal vakter som stod med vapen i ena handen och kaffekopp i andra handen, varvade ner efter demonstrationerna under a Al Nakba
- vilda katter som jag drömt mardrömmar om
- en man på svenska teologiska institutet som blev nya Sir Robert genast när vi såg honom och som jag och amanda envist letade goda egenskaper på och påstod att han hade bakat bullarna till kyrkkaffet (men det visade sig vara Inger)
- en kamel med slitna knän, vars ägare kallade honom för taxi
- amandas dans ”hyllning till könet”
- en man som var smutsig och svag, kanske hemlös
- arga ortodoxa judar som ansåg att vi var för lättklädda för deras kvarter (vi hade gått vilse på väg till STI)

- busschaufförer som tyckte att vi var konstiga eftersom att vi inte ville ta bilvägen till palestina och därmed undvika checkpointen
- en uttråkad ung kvinna som sneglade på mitt pass
- utsikten från min värdfamiljs trappa, där vi såg områden där de brukade ha picknick med familjen, men som nu var fullt av israeliska bosättare som hävdar att Palestina inte finns
- ett dukat bord och en välkomnande familj
- en karta som vi näst intill låg över medan Dina berättade om historien bakom det man kallar konflikt, som hon kallar ockupation
- vakter som stoppade en palestiner i gamla stan och visiterade honom när vi åt middag
- en prostituerad bög
- kvinnor som grät vid klagomuren
- Jesus grav
- människor vid Jesus grav som bad och förmodligen var bättre än jag på att se bakom det konversiella
- Erik när han fick igång vår luftkonditionering

- öken
- foton på mig och amanda där vi skulle vara fina och normala
- döda havet
- sopor
- en kvinnlig soldat som tittade på mig genom bussfönstret i checkpoint
- en grotta i anslutning till bergspredikans berg där det sägs att Jesus drog sig tillbaka med sina vänner
- min solbränna med mönster av en ryggsäck
- en termometer som visade 37 grader
- kvarglömda skor i strandkanten vid Gennesarets sjö
- Petter som vände sig om för att skicka vidare vad Kjell hade berättat, men alla bakom honom sov, så han sa bara ”nähä..” och gav upp

- gänget på terminal 5

- mina nya bok dyngkåt och hur heling som helst

- erik som oroade sig för att vi skulle ställa till med en scen vid incheckningen

- amanda med panik i blicken, och nicklas med PANIK i blicken när amanda i sista sekunden skulle leta efter sitt pass

- ett gäng nunnor

- flygplansmat

- en nunna som petade i näsan, tittade på sitt snor och torkade av det på sätet

- en dotter som petade sin sovande pappa i näsan

- en vakt som stoppade oss och frågade vilka vi var

- en kvinna som ställde konstiga frågor om mig i passkontrollen, men som inte alls lyssnade på mina svar, otrevlig

- vita hus

- ortodoxa judar med lockar och hatt

- flaggor i varenda hörn, israeliska

- äckelmuren

- palestinska barn som spelade fotboll

- plockmat som hette duga

- friterad ost

- en porlande figur i form av en tillbringare som stod utanför en restaurang, den var ful men mamma skulle gilla den, så jag fotade den

- en "herr gårman"-skylt där herr gårman hade hatt ofch lockar

detta är från första dagen. jag hinner inte mer nu för jag ska sätta igång med uppsatsen, träffa martina alldeles snart.

jag fortsätter att lista intryck senare