jag är så enormt tacksam för att jag fick hålla mitt löfte till emily och uppfylla hennes och peters önskan om att jag skulle toasta på deras bröllop.

det som alltid varit ett halvår bort är nu plötsligt förbi.

gårdagen var sagolik!

nu är jag i rättvik. anna och jag sitter på vårat gemensamma kontor med ryggarna mot varandra, småpratar och bloggar. det är fint att ha henne nära igen.

...för inte kan man gå hem själv från ett bröllop

 

matilda

21 juli 2009 00:02

nej det kan man inte göra :)

http://matildarosenqvist.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...