Under en flygresa möts en man och en kvinna. De börjar konversera och kommer såsmåningom in på arbete.

Kvinnan förklarar att tyngdpunkten i henns arbete ligger i att vara arbetsledare för relativt stora grupper. Att hon själv är ansvarig för organisationen och planeringen av gruppens kreativa utvecklingsarbete och att hon föreläser ibland över rätt vida fält, främst inom humaniora, men får också vara beredd att snabbt ge bakgrundsteckningar till aktuella samhällsproblem.

- Det låter som ett ansvarsfullt jobb för en kvinna, säger mannen.

Eftersom han anspelade på henns kön var frestelsen stor att svara "ja, det kräver sin man". Hon avstod dock och sa:

- Ja, det är förknippat med mycket ansvar. En färsk undersökning visar att i mitt jobb fattar vi beslut ungefär varannan minut. Jag är...

-  Låt mig gissa, sa hennes medpassagerare. Ni är personalchef på Volvo.

- Personaladministratör kan man nog säga, svarade kvinnan, men inte på Volvo. Jag är...

- Nej, ni föreläste ju också, avbröt mannen. Låt mig tänka, breda fält...och ibland snabba föredragningar, samhällsproblem..., fast humaniora... kreativt utvecklingsarbete, hm... och personaladministratör... sitter ni på något departement, kanske?

Kvinnan fann gissningsleken roande, men utifrån hennes erfarenhet som lärare visste hon också hur svårt det kan vara att skifta perspektiv. Måste man lyfta en blick, som sedan länge varit förankrad i näringslivet, blir kanske inte offentliga sektorn det första man ser. Landningställen skulle just fällas ut och kvinnan sa därför:

- Jag är lärare.

- Lärare? Lärare?! sa mannen. Varför sa ni inte det?

- Det gjorde jag, sa kvinnan.

- Men ni sa ju personaladministratör och kreativt utvecklingsarbete... men egentligen tar ni alltså hand om barn.

(Molloy 1992:13)

 

Lisa

6 september 2009 22:22

Min tanke också när jag läste det... :)

http://froken2007.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...