jag pluggar återigen, efter tre terminers uppehåll, tillsammans med nettan. jag beundrar henne på flera sätt.

ofta säger hon saker som för mig är nya men ändå tenderar att kännas helt självklara. sånt är coolt!

idag diskuterade vi, förutom det som var uppgiften, kring samlingen som är så vanligt förekommande i förskola. egentligen har jag inte reflekterat speciellt mycket över det innan, jag har sett det som ett bra tillfälle för små barn att leva med fasta rutiner och en chans att få sitta lungt och stilla.

- men jag hatar ju lugnt och stilla!

nettan strider tydligen för det här där hon jobbar. hennes kollgor har sagt att det är bra för barn att träna på att sitta still "för det måste man kunna i skolan". då har kloka nettan svarat sanningenligt att det står ingenstans i någon skollag eller läroplan att barn ska sitta still, det är vuxnas inpräntade tankar om vad som är bäst. och kom igen, det är länge sen det var modernt att tänka så. vi vet mer idag!

rutiner och lugn i all ära, men sådana tillfällen kan vi skapa ändå med hjälp av måltidsrutiner och sagostund. denna innehållslösa samling bara föär att ha samling borde skrotas! tyvärr förekommer den.

en fin sak med samling i mitt tycke är att det är en utmärkt möjlighet för barn att träna på att tala inför grupp. sånt ska tränas! probmlemet är att också detta är dröm som skiljer sog från verklighet då det enligt forskning är pedagogen som snackar och inte barnen. läraren pratar i upp till 90 procent av en samling. när får barnen synas?

ser vi oss inte som mer kompetenta än att vi tror att vår goda ledarskapsförmåda kommer bara till uttryck i samling?

jag ska jobba med barn som är tio år äldre än de jag pratar om nu, men de unga vuxna har också varit fem år. jag kan inte som högstadielärare bortse från det.

så pratade vi ett par minuter om genus också såklart, det ligger mig varmt om hjärtat, som ni vet.

funderar på om de samtalen skulle vara mer krystade om vi hade en man med i gruppen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...