jag sitter i grannlägenheten och allt är frid och fröjd, tills emma säger till katten som råkar bo här för tillfället att hoppa upp till mig (ironiskt då jag helst håller mig borta från katter). vad gör katten då om inte hoppar upp och sätter sig ett par centimeter ifrån mig, varpå jag hoppar upp från stolen och tar flykt till hallen, där jag näst intill börjar gråta av färskräckelse. jag hatar inte djur, de är fina på avstånd, det har ja alltid sagt. men jag tycker de ska bo i skogen och jag har ingen förståelse för grejen med husdjur.

hur som helst, jag bjöd emma och viktor på ett gott skratt och det var det värt. katten ligger en bit bort och stirrar på mig. jag känner starkt obehag!

annars sitter vi och slökollar på tv samtidigt som vi leker "ligga/äkta/döda". leken från p3 där man får tre namn på kända människor och måste välja att ligga med en, gifta sig med en och döda en. det är kul!

nu har jag städat så det doftar och känns rent härhemma. skönt!

igår när jag satt och inväntade inspiration till just städning hörde amanda av sig och ville ha sällskap nere på stan där kulturnatta var i full gång. vi åt korv, lyssnade på musik och såg dans. mys!

nu ska jag köpa mjölk, sen ska jag söndagsslappa ett par timmar innan det är pluggdags.

igår kom vi hem från STHLM FIFTY FIFTY

det är möjligt att det är trist läsning när man är intern i en offentlig blogg, men det är också möjligt att mina tjejer tittar förbi och då kan jag bjuda dem på ett leende. här är höjdpunkterna från resan

linneas kommentar om att inte sova bort hela kryssningen när hon vaknar och vill ha frukost efter 12 timmars sömn, då vi andra äntligen kommit till ro.

lindas sångstund då hon inte riktigt var på det klara med hur melodin på här kommer pippi långstrump gick.

lindas egenskrivna sång rödluvafabbet som liknade sjörövarfabbet väldigt mycket.

afasi och filthys spelning.

hoffmaestros spelning.

sophias och min ivägsvävande fantasi om sara och linnea som vårat lesbiska föräldrarpar.

vi sittandes på tunnelbanan in till stockholm och inser att anna är borta, vi har tappat bort anna, hon är kvar på terminalen.

mitt envisa försök att rädda anna från sin tillfälliga dumhet men som hon själv raserade med utropet nynäshamn, nynäshamn över hela waynes.

emmas påklistrade överdrivna trevliga leende när hon skulle fjäska för den erormt otrevliga personalen på restaurangen.

väl hemma blev det dusch och mjukiskläder. ett avsnitt av efterlyst som orsakade mitt tvivel att gå ensam till kåren och hämta mn cykel som stod kvar där. som tur är ringde elin, hon och gänget skulle dit och ta några öl så då gjorde jag dem sällskap. jag gick in en sväng på kåren, tog mig ett glas citronvatten och en sällskapscigarett. snackade med och kramade på mina favoriter vakterna och var social med kvällens slavar och (få) gäster. bra kväll. lagom.

sedan styrde jag kosan mot richards hem. där var han fredrik och jesper i full gång med spelkväll. labyrint. det var kul att se slutet på en spåännande omgång innnan jag drog mig tillbaka och gjorde kväll. sovdags.

mamma hämtade mig efter skolan idag, som för femton år sedan! för femton år sedan åkte vi nog hem och lekte nåt fantastiskt roligt! vi åkte förmogligen inte till elgiganten för att köpa damsugare till mig, men så var det idag.

jag fick en röd, fin dammsugare!

jag fick en hel massa andra bra saker också så i helgen ska det storstädas!

jag älskar mina föräldrar, det vet de för jag påminner dem ibland. jag älskar dem varken mer eller mindre för att de ger mig saker, men vill ändå uttrycka tacksamhet

TACK

jag ska se till att träffa jesper i helgen, vill inte glömma hur han ser ut och det finns risk för det när det går så här förskräckligt lång tid mellan de förut så täta tekvällarna.

jag ska inte jobba på kåren på flera dagar nu, kanske får jag absinens -kanske inte.

hur som heslt så trivs jag, jag har roligt om man bortser från alla dessa samtal om det var bättre förr som får mig att vilja sticka en gaffel i ögat på min tillfälliga samtalspartner. mindre sånt!

jag pluggar återigen, efter tre terminers uppehåll, tillsammans med nettan. jag beundrar henne på flera sätt.

ofta säger hon saker som för mig är nya men ändå tenderar att kännas helt självklara. sånt är coolt!

idag diskuterade vi, förutom det som var uppgiften, kring samlingen som är så vanligt förekommande i förskola. egentligen har jag inte reflekterat speciellt mycket över det innan, jag har sett det som ett bra tillfälle för små barn att leva med fasta rutiner och en chans att få sitta lungt och stilla.

- men jag hatar ju lugnt och stilla!

nettan strider tydligen för det här där hon jobbar. hennes kollgor har sagt att det är bra för barn att träna på att sitta still "för det måste man kunna i skolan". då har kloka nettan svarat sanningenligt att det står ingenstans i någon skollag eller läroplan att barn ska sitta still, det är vuxnas inpräntade tankar om vad som är bäst. och kom igen, det är länge sen det var modernt att tänka så. vi vet mer idag!

rutiner och lugn i all ära, men sådana tillfällen kan vi skapa ändå med hjälp av måltidsrutiner och sagostund. denna innehållslösa samling bara föär att ha samling borde skrotas! tyvärr förekommer den.

en fin sak med samling i mitt tycke är att det är en utmärkt möjlighet för barn att träna på att tala inför grupp. sånt ska tränas! probmlemet är att också detta är dröm som skiljer sog från verklighet då det enligt forskning är pedagogen som snackar och inte barnen. läraren pratar i upp till 90 procent av en samling. när får barnen synas?

ser vi oss inte som mer kompetenta än att vi tror att vår goda ledarskapsförmåda kommer bara till uttryck i samling?

jag ska jobba med barn som är tio år äldre än de jag pratar om nu, men de unga vuxna har också varit fem år. jag kan inte som högstadielärare bortse från det.

så pratade vi ett par minuter om genus också såklart, det ligger mig varmt om hjärtat, som ni vet.

funderar på om de samtalen skulle vara mer krystade om vi hade en man med i gruppen.

Jag gillar mitt arbetslag i kursen jag läser. det är rejäla kvinnor, relativt mycket äldre än jag. Smarta, öppna.

De har arbetat tillsammans tidigare och känner redan varannn, de tog emot mig fint och jag tro vi kommer ha roligt!

Idagf fastnade vi i många samtal som förstås låg utanför vår egentliga uppgift, men vad gör väl det. vi lär oss!

Jag och Malin (?) (måste lära mig namnen, jag som brukar vara så bra på det) snackade den berömda kepsregeln.

Förmodligen har jag uttrykt tidigare att jag hatar kepsreglen! det kan aldrig vara vettigt att ge den fåniga diskussionen tid varje dag, kepsen är inte värd det. dessutom hatar jag tjat mer än nåt annat i skolmiljö och de två är ofta förenade. Jag och Malin kom vidare in på andra sätt att låta fånigheter ta tid. Hon berättade om en gång när hon i förskola var med på en samling där ett barn tagit ett armband från leklådan och hade runt överarmen. Det var för läraren oacceptabelt och tjatet var igång. Läraren vägrade att fortsätta med samlingen förrän armbandet var borta. Hur resonerar man då? Det är för mig helt orimligt att för det första låta sånt ta tid, och för det andra att över huvud taget ta någonting som förmodligen inte störde någon annan i barngruppen och kanske -tillochmed- stimulerade barnet som hade armbandet på sig. Denne kanske just i den stunden utvecklade det som skulle bli dennes inlärningsförhållning (må vara ett för stunden påhittat ord). Vissa barn, och vuxna för den delen, är något vi kallar taktila. Det innebär att de har lättare att lyssna om de samtidigt stimuleras på andra sätt. Det kan vara allt från att pilla med en teckning till att få massage. Hur många känner inte igen sig i att de när de pratar i telefonen ofta leker med telefonsladden eller ritar? Förövrigt skulle vi aldrig förbjuda en vuxen göra så som barnet gjorde. I univeristetsmiljö är det okej att till exempel äta en macka medan man lyssnar på föreläsning och ofta förväntas det i allra högsta grad att studenter ska klara två saker samtidigt, som att lyssna och anteckna. Är det inte fint om vi erbjuder en 5åring samma sak? Kan inte träningen börja redan här? Visst finns det elever som inte klarar att koncentrera sig på samlingen om de samtidigt får hålla i en leksak - men är vi inte överens om att skolmiljön ska vara individanpassad i största möjliga mån?

Underskatta inte våra barn, ett barn förstår om man förklarar att den ena har behov som skulle vara hinder för den andra!

Min lärare sa idag att vi måste komma ihåg att reflektera över det vi läser och det vi pratar om. Jag tror inte det är ett problem i mitt fall!

Ikväll kommer Amanda. Vi ska på bio -mys. Freno och jag bytte schema i helgen så jag får ännu en kårfri kväll och kör hårt i morgon. Ska förstås förbi en stund ändå. Tina lite kyckling och hälsa på ALFgänget

Idag har jag varit ledig. skönt att få sova ut och (i alla fall tänka tanekn) att få lite gjort här hemma.

Jag spenderade ett par timmar på kåren ändå förstås, träffade chefen och ett par kollegor. fina grabbar! När jag kom hem insåg jag att jag att jag både ville och behövde ha en kårfri kväll och när jag ändå skulle till sala för att hämta en bok på biblioteket (elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap) tänkte jag att det vore fint att hälsa på lillebror Tom och hans sambo Lina. De ska snart åka på semster till gran canaria och det unnar jag dem, men man blir lite avis! Det blev en helkväll med middag och soffhäng, Fredrik tittade in en stund och det är skönt att man får se den killen ibland trots att man inte bor under samma tak som Tom längre. Jag älskar att Toms humor liknar min egen! Att skratta med min lillebror må vara bland det sista i världen som jag skulle överge. 

Nu har jag haft näsan i boken Skolutvecklingens många ansikten ett par timmar. Där står bra saker förvisso, men ofta handlar det för mig om att få bekräftat det jag redan antog. Få saker när det gäller teori i skolvärlden har varit nytt för mig. Däremot får jag upp ögonen för ntt varje dag när jag är ute i verkligheten. Bland älskade fjortisar och skitungar!

Snart är det dags för det igen, spännande!

Dessutom är det dags för mig att skriva B-uppsats denna termin. Galet!

Hur ska det gå? Vad ska jag skriva om? Är jag mogen för nåt så snyggt som B-uppsats på högskolenivå?