jävlar vilken helg. helt vansinnigt

cool grupp, bra folk, vettigt innehåll, en präst som kan beröra, en plats som förblir hemma, vänner

frågor väcktes, ilska uppstod

så från stormen till lugnet via fasters bil, lillebror bredvid i baksätet och mörker utanför. det må vara det bästa jag vet av alla dessa småsaker som bör nämnas nu och då. mot det hus som är oförstörbart för mig och som farmor och farfar alltid ska finnas i, för evigt. jag vill nog aldrig igen åka på den gatan om det blir så att de någon gång försvinner därifrån. än så länge är de där och än så länge fylls huset på fars dag med kusiner, fatrar och farbröder, familj. samtalen är inte detsamma och inte heller realtionerna. men det är alltid lika fantastiskt!

jag passade på att sova hos mamma och pappa en natt innan jag åkte till mitt än så länge fejkade vuxenliv i storstaden som är de hem som känns minst som hem av de fyra platser jag ändå kallar hem.

jag gillar min lägenhet mest när den är välstädad. när det är mörkt ute och jag kan tända ljus. när det är grannar här. när det är fest.

på skolan som jag kallar en skola av världsklass rullar livet på. jag blir hemligt rörd när jag ser på mina nior som blivit stora sedan jag såg dem första gången. deras tankar och drömmar liknar mina då jag var som dem. jag fastnar i snicksnack och beundrar dem. de beundrar mig.

det är min grej, jag är i mitt ässe!