tycka om och tycka om? jag är bara inte tillräckligt förnuftig.

det finns många som du men få som inte är som du

och det är såna som du som är såna som dem och de är inte dem som är de som de ska vara. inte som jag vill, inte som jag trodde

alltså det låter ju vansinnigt tråkigt att tänka med hjärnan när det gäller kärlek

dessa eviga back up planer som ständigt finns med.

för att citera en vän

ibland tänker jag att det är helt sjukt att jag är tjugotvå och inte är klar med nåt än. jag har ingen kille, ingenstans att bo och inte en klar utbildning. måste jag inte sätta i gång nu? men så slår det mig att jag alltså är tjugotvå... tjugotvå!! det är väl för fan ingen brådska?

jag har inte blivit sån som slutat tro på sagan än, det funkar ju fortfarande.

mötas i kön på ICA och leva lycklig i alla sina dagar

kanske blir det som jag tänkt, kanske inte

är det konstigt att var tjugotvå och singel?