apropå kära vänner från förr är ju jag expert på att minnas fina saker från min barndom som jag anser vara den perfekta! jag är ofta nostalgisk och berättar gärna om massa kul som hänt mig. skryter!

när jag kikade runt bland världskartor, som jag ska bli bättre på (föresten vill jag minnas att jag tog en världskarta av någon som skulle flytta och inte ville ha den kvar men som jag ställde hos viktor för att jag inte hade plats, hm. vem fick jag den av och vad hände med den? jag borde skaffa större väggar är jag behöver en världskarta att emellanåt vila ögonen på), hittade jag detta och blev genast blödig. det fanns en tid då detta var det mest avancerade man behövde ta i tu med.

i morgon ska jag börja undervisa en viss sjua som jag lärt känna, de är fina och jag ser fram emot att göra nåt annat än att observara den klassen, det är ju mitt ibland dem jag vill vara, och lära ut! vi ska prata eygypten, jag ska ta över all den undervisningen och det är alltid skönt att få ha ett eget svsnitt från början till slut.

igår förekom en rolig konversation mellan min handledare och en fantastisk men skoltrött grabb i klassen

Läraren indledde avsnittet egypten och en elev suckade genast

E: varför ska vi kunna det här

L: för att det är viktigt att känna till stora händelser och människor i historien för att påverka nutiden och framtiden. om jag tex. säger Maradona till dig, vad säger du då?

E: fotbollsspelare

L: varför ska man kunna det?

E: han var grym!

L: farao var också grym, slutdiskuterat!

jag erkänner att historia är kul, men det är så svårt. jag gillar att prata revolution och utveckling, men jag hatar kungars namn och födelseå, vilket tyvärr är det jag minns att merparten av min historieundervisning bestod av. bäst var när fabrikör Nilsson tittade in. det var en fitiv figur som återkom i flera avsnitt via min SOlärare, en fantatiskt kvinna, som skapade honom med lite fantasi och en tavelpenna.

hm, nu fick jag förstås lust att ringa sophia!

idag när jag vaknade tyckte jag att det var ovanligt tyst och mörkt ute. rimligtvis borde det vara mitt på dagen eftersom att jag kom i säng sen, kunde det verkligen bara gått några timmar och staden utanför ännu inte vaknat? jag stäckte mig efter mobilen för att se hur mycket klockan var och SÅ VAR INTE FALLET. klockan var 15.34 och det kallar jag att sova bort hela dagen. visserligen behöve jag de där timmarna med tanke på hur lite jag sov i fredags natt och hur mycket jag haft att göra i helgen.

petra bjöd på middag, musms! skönt att jag fick komma ut och faktiskt göra något idag trots att dagen blev kort. någon träning orkade jag inte med eftersom jag fått en snorig näsa under natten.

natten bestod av festligheter och småprat in på småtimmarna. galenskaper och skratt. mer om det en annan dag. nu är det sovdags!

jävlar vilken helg. helt vansinnigt

cool grupp, bra folk, vettigt innehåll, en präst som kan beröra, en plats som förblir hemma, vänner

frågor väcktes, ilska uppstod

så från stormen till lugnet via fasters bil, lillebror bredvid i baksätet och mörker utanför. det må vara det bästa jag vet av alla dessa småsaker som bör nämnas nu och då. mot det hus som är oförstörbart för mig och som farmor och farfar alltid ska finnas i, för evigt. jag vill nog aldrig igen åka på den gatan om det blir så att de någon gång försvinner därifrån. än så länge är de där och än så länge fylls huset på fars dag med kusiner, fatrar och farbröder, familj. samtalen är inte detsamma och inte heller realtionerna. men det är alltid lika fantastiskt!

jag passade på att sova hos mamma och pappa en natt innan jag åkte till mitt än så länge fejkade vuxenliv i storstaden som är de hem som känns minst som hem av de fyra platser jag ändå kallar hem.

jag gillar min lägenhet mest när den är välstädad. när det är mörkt ute och jag kan tända ljus. när det är grannar här. när det är fest.

på skolan som jag kallar en skola av världsklass rullar livet på. jag blir hemligt rörd när jag ser på mina nior som blivit stora sedan jag såg dem första gången. deras tankar och drömmar liknar mina då jag var som dem. jag fastnar i snicksnack och beundrar dem. de beundrar mig.

det är min grej, jag är i mitt ässe!

idag har jag varit på utflykt med mamma, karolina och jonathan.

shopping och lunch. jag köpte två fina tomtar och nya sugrör.

nu ska jag kasta ner packningen i en väska och ta mig ner till stationen. amanda möter mig där och vi ska åka hela långa vägen till rättvik. jag längtar mycket dit, har inte sett stället sedan i somras, det som var mitt hem en tid.

jag pratar mycket om året då jag bodde där, det hände så mycket kul då som jag gärna berättar om.

jonathan fick en gå-vagn idag. är det inte helt vansinnigt? här om dagen ropade jens till karolina att komma in i sovrummet och där STOD jonathan i sin säng.. STOD! ja det är coolt

idag bjöd han på många leenden som faster lever länge på och lite snack han vi också med

i helgen ska vi alltså träffas, gruppen som tillsammans drar till israel i vår.

vi ska prata om tro och hopp i en omöjlig situation, unga människor i världen och jag har inte sanningen, jag söker den

fantastiskt att få lite intellektuell stimulans så här till helgen.

Jag funderar på att släpa mig själv till en hälsokostbutik.

Latheten tar över min vardag och påverkar mig negativt. Jag får ingenting gjort och längtar hela dagarna efter att få sova, förutom när jag faktiskt sover vilket är minst ett par timmar om dagen förutom nattetid.

Usch!

Jag som skulle vara företagssam idag

I'm just a silly young girl with my head in the can
Just a mortal with potential of a superman
But what sense does it make
When I feel like a fake
When I´m saying to you all, be good for goodness sake?