jag är så enormt tacksam för att jag fick hålla mitt löfte till emily och uppfylla hennes och peters önskan om att jag skulle toasta på deras bröllop.

det som alltid varit ett halvår bort är nu plötsligt förbi.

gårdagen var sagolik!

nu är jag i rättvik. anna och jag sitter på vårat gemensamma kontor med ryggarna mot varandra, småpratar och bloggar. det är fint att ha henne nära igen.

...för inte kan man gå hem själv från ett bröllop