glömde det bästa. det som ändå innerst inne är det bästa

- min alfred ringde igår

It starts with
One thing I don't know why
It doesn't even matter how hard you try
Keep that in mind I designed this rhyme
To explain in due time

All I know
Time is a valuable thing
Watch it fly by as the pendulum swings
Watch it count down to the end of the day
The clock ticks life away

It's so unreal
Didn't look out below
Watch the time go right out the window
Trying to hold on, but didn't even know
Or wasted it all just to watch you go

It got so far
Things aren't the way they were before
You wouldn't even recognize me anymore
Not that you knew me back then
But it all comes back to me in the end

You kept everything inside
And even though I tried, it all fell apart
What it meant to me will eventually be
A memory of a time when

I've put my trust in you
Pushed as far as I can go
And for all this
There's only one thing you should know

får lite tonårs-flashbacks när I wanna know what love is spelas häruppe på kontoret. nittiotalets slut var fint, liksom filmen fuking åmål där låten spelas.

det är mörkt ute, återigen sitter anna på plats på andra sidan rummet. 

vi är tillbaka från en stund nere på caféet där diskussionen gick från en kräm som påstods ge känslan av att brösten blev upp till 8% större till språkbruk och huruvida man ska kommentera tal- och skriftfel samt på vilket sätt det görs bäst. jag är en grammatikälskare (läs språkpolis) men har förståelse för att det är svårt för många.

idag hade jag ett uppdrag, ett ärende på bokhandeln. det luktar gott på de flesta bokhandlar jag känner till, föresten.

jag skulle köpa en bok som jag läst och ville tipsa någon annan att läsa. de hade inte så många men så hittade jag jenny av jonas gardell.

då kom jag på att det var en sån bok jag behövde nu. stieg larsson och jag har ses fortfarande varje kväll men jag är lite trött på honom. han är bra, men hans genre är faktiskt inget för mig. ge mig 

Gardell

Hayden

Loé

Im still taking these walks every day