mamma hämtade mig efter skolan idag, som för femton år sedan! för femton år sedan åkte vi nog hem och lekte nåt fantastiskt roligt! vi åkte förmogligen inte till elgiganten för att köpa damsugare till mig, men så var det idag.

jag fick en röd, fin dammsugare!

jag fick en hel massa andra bra saker också så i helgen ska det storstädas!

jag älskar mina föräldrar, det vet de för jag påminner dem ibland. jag älskar dem varken mer eller mindre för att de ger mig saker, men vill ändå uttrycka tacksamhet

TACK

jag ska se till att träffa jesper i helgen, vill inte glömma hur han ser ut och det finns risk för det när det går så här förskräckligt lång tid mellan de förut så täta tekvällarna.

jag ska inte jobba på kåren på flera dagar nu, kanske får jag absinens -kanske inte.

hur som heslt så trivs jag, jag har roligt om man bortser från alla dessa samtal om det var bättre förr som får mig att vilja sticka en gaffel i ögat på min tillfälliga samtalspartner. mindre sånt!

jag pluggar återigen, efter tre terminers uppehåll, tillsammans med nettan. jag beundrar henne på flera sätt.

ofta säger hon saker som för mig är nya men ändå tenderar att kännas helt självklara. sånt är coolt!

idag diskuterade vi, förutom det som var uppgiften, kring samlingen som är så vanligt förekommande i förskola. egentligen har jag inte reflekterat speciellt mycket över det innan, jag har sett det som ett bra tillfälle för små barn att leva med fasta rutiner och en chans att få sitta lungt och stilla.

- men jag hatar ju lugnt och stilla!

nettan strider tydligen för det här där hon jobbar. hennes kollgor har sagt att det är bra för barn att träna på att sitta still "för det måste man kunna i skolan". då har kloka nettan svarat sanningenligt att det står ingenstans i någon skollag eller läroplan att barn ska sitta still, det är vuxnas inpräntade tankar om vad som är bäst. och kom igen, det är länge sen det var modernt att tänka så. vi vet mer idag!

rutiner och lugn i all ära, men sådana tillfällen kan vi skapa ändå med hjälp av måltidsrutiner och sagostund. denna innehållslösa samling bara föär att ha samling borde skrotas! tyvärr förekommer den.

en fin sak med samling i mitt tycke är att det är en utmärkt möjlighet för barn att träna på att tala inför grupp. sånt ska tränas! probmlemet är att också detta är dröm som skiljer sog från verklighet då det enligt forskning är pedagogen som snackar och inte barnen. läraren pratar i upp till 90 procent av en samling. när får barnen synas?

ser vi oss inte som mer kompetenta än att vi tror att vår goda ledarskapsförmåda kommer bara till uttryck i samling?

jag ska jobba med barn som är tio år äldre än de jag pratar om nu, men de unga vuxna har också varit fem år. jag kan inte som högstadielärare bortse från det.

så pratade vi ett par minuter om genus också såklart, det ligger mig varmt om hjärtat, som ni vet.

funderar på om de samtalen skulle vara mer krystade om vi hade en man med i gruppen.