jag sitter i grannlägenheten och allt är frid och fröjd, tills emma säger till katten som råkar bo här för tillfället att hoppa upp till mig (ironiskt då jag helst håller mig borta från katter). vad gör katten då om inte hoppar upp och sätter sig ett par centimeter ifrån mig, varpå jag hoppar upp från stolen och tar flykt till hallen, där jag näst intill börjar gråta av färskräckelse. jag hatar inte djur, de är fina på avstånd, det har ja alltid sagt. men jag tycker de ska bo i skogen och jag har ingen förståelse för grejen med husdjur.

hur som helst, jag bjöd emma och viktor på ett gott skratt och det var det värt. katten ligger en bit bort och stirrar på mig. jag känner starkt obehag!

annars sitter vi och slökollar på tv samtidigt som vi leker "ligga/äkta/döda". leken från p3 där man får tre namn på kända människor och måste välja att ligga med en, gifta sig med en och döda en. det är kul!