varje gång det går tillräckligt lång tid mellan gångerna man drabbas får man för sig att det vara är en metafor detta med att det gör ont i hjärtat.

men det gör ont. på riktigt. det smärtar.

jag är lättad att grabbarna var i samma (fast olika) sits igår och vi kunde dela bördan. godis och actionfilm var det enda rätta.

allra bäst är att det känns lite bättre varje minut.

 

Anna

25 januari 2010 11:01

Nej är det sant?

Ta hand om dig!!

*hårda kramar*

http://annaprickeneriksson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...