hemma.

jag hade glömt hur det luktade i min lägenhet.

vi sjöng, upprädde, spelade, dansade, badade och festade till efter 5 i morse

som ett bedårande avslut på tre veckors kollo

kollo som varit berg- och dalbana i mig.

berg- och dalbana som slutade på topp (vilket är en konstig liknelse eftersom att det vore läskigt och inte eftersträvansvärt att faktiskt stanna på toppen i en berg- och dalbana)

nu känns det bra.

jag vill tillbaka.

ni vet att jag för länge sedan gav upp idén om att försöka återberätta en kolloupplevelse. går inte. ni förstår inte. ni är bara människor

VI är kollomänniskor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...