Idag har varit en riktigt tuff dag och jag orkar inte en enda motgång till.

Det började med att Linnea väckte mig i morse och berättade att vi försovit oss. Stressad kom jag till jobbet utan badkläder och kunde inte bada (trist när man arbetar som ledare på läger med tema vattenskoj). På vägen hem missade vi en avfart och fick därmed åka 45 minuters omväg. Ingen tid för att stanna och mysa med mellanmål eftersom vi också tappade fart i och med att det ösregnade mellan norberg (vad vi nu hade där att göra?!) och sala. kom tillbaka och upptäckte att vi tappat bort laddaren till kameran och spenderade hela utvärderingstiden till att leta efter den. när jag väl skyndade iväg var jag sist från jobbet och smällde igen dörren, i samma sekund inser jag att jag glömt plånbok och mobil därinne. knackar som galen tills någon som råkade vara i huset öppnar. hämtar det jag ska och går i spöregn ner mot tågstationen. väl framme inser jag att VL gett mig fel typ av busskort så detta är inte giltligt på tåg. jag vill hem mer än någonsin och därför kostar jag på mig en skitdyr biljett ändå (för att slippa vänta en timme). när vi suttit på tåget i 50 minuter utan att det har gått får vi informationen att ett tips är att ta bussen eftersom att tåget ska tas ur trafik. gråtfärdig och blöt traskar jag mot bussen och försöker se något slags ljus i tunneln. men får snabbt beskedet att mitt kort inte fungerar på bussen heller utan jag har visst fått ett tätortskort som bara är giltligt inom staden (för 565 kronor!). min blick får busschauffören att ändå låta mig åka, men han uppmuntrar mig att kontakta VL och få ett riktigt kort så snart som möjligt. jag tackar och niger men får veta av 118 100 att de stänger 15 minuter efter att jag hinner in till stan. det blir ingen reklamation idag.

nu är det bäst att jag lägger mig i sängen och ligger still tills morgondagen är här

- för "den kan ju bara bli bättre", som Bjöff sa

 

Emma

10 augusti 2010 10:46

Men stackare!!! Jag hade lagt mig ner i en vattenpöl.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...