väskor packar inte upp sig själva, och det kan vara bra.

högen på golvet är nämligen det sista konkreta jag har kvar efter världens bästa vecka, för femte året i rad -salachicks goes sälen!

sex dagar fyllda av skrattanfall och tindrande ögon.

göra allt (bokstavligt talat) tillsammans med teamet av världsklass -mitt gäng!

jag var exakt så full som jag ville vara, exakt med de jag ville vara, drog exakt de skämt jag ville dra, lyssnade till exakt de anekdoter jag ville höra.

nyårsfirande med det dyraste i världen, min lillebror.

badtunna med grabbarna kan ha varit en av förra årets bästa idéer.

sophia och jag drev med folk, ibland med sarkasm, alltid med kärlek. ända in på småtimmarna höll vi på, ofta med tecken som stöd då sophia hade tappat rösten.

det skulle vara ute med vår vänskap om ord försvann. alla internskämt är det bästa vi har!

förövrigt är jag blå över hela kroppen efter att inte alltför sällan offrat min kropp för alkoholen. nedförsbackar och hala skor är ingen bra kombination! det vara bara att sikta in sig på en snödriva och hålla hårt i ölen emellanåt.

jag lever för dessa stunder, men ändå var det skönare än någonsin att äntligen vara påväg hemåt igen.

markus sms fick mig ofta om nätterna att smälta och överväga att gå till strömstad.

äntligen är vi hemma och tillsammans igen.

hela söndagen med persinner nere och måltider i sängen.