idag fnissade jag i icakön. sånt är livet.

nu sitter jag och stör mig på såväl programledare som lyssnare på P3

jag älskar P3 men programmet hallå P3 gör mig matt

det driver mig inte till vansinne, om så vore skulle detta inlägg vara en paradox

är det?

hur som helst blir jag matt av vilka trista debatter som diskuteras. idag "hur mycket ska din chef få bry sig om vad du gör på fritiden".

kom igen

många lyssnare ska ringa in och tycka förstås, de får mig att le

le och sucka

- detta är ju en svår fråga, men chefer ska nog skita i min fritid

möter

- vaddå ska en pedofil få jobba på dagis bara för att han gör det bra?

haha

detta för mina tankar vidare till produkten (och till viss del personen) bakom

Anna Anka

hörrni, hur kan man gå på allt?

när blev vi så löjligt naiva och slutade tänka själva

det är uppenbart att poängen var att skapa debatt, men jösses vad alla fastnade vid hennes brister

är vi så desperata efter att störa oss på nåt?

själv älskar jag när folk stör sig på Anna Anka, då får jag störa mig på dem!

Jag har lagat mig vad som kommit att bli min paradrätt!

Det är fantastiskt gott, men godare i sällskap.

vad vill ni veta då?

att jag trodde det skulle kännas bättre

att jag ångrat mig hundra gånger om

att plötsligt talar varenda jävla låtjävel till mig