unga får gärna vara rebeller

men ni kan väl ta hand om varandra?

idag ringde jag sos 112. förhoppningsvis räddade jag någon från knark och kyla. åtminstone inatt.

jag hittade honom på stan och tvärstannade. mitt hjärta som klappar så starkt för fjortisar så att det fick mig att vägra att inte hjälpa. regera.

jag ringde efter hjälp. han var livlös, okontaktbar. han surrade om att han väntade på en kompis. men det gör man inte liggandes på gatan. kallt och mörkt. han var påverkad av någonting som fick hand kropp att rycka till. när vi senare pratade med varandra förstärktes min känsla av att någonting mer än alkohol berusade honom.

just innan polisen kom reste han sig plötsligt och vinglade iväg. jag gick efter. jag var frågvis och vuxen, men snäll. orolig. han stannade. han uppskattade att jag brydde mig, men sa att det var lugnt. han hade tappat bort sina vänner och blev trött. han tackade för min omtanke och gick. precis då kom polisen. jag gick efter honom och pekade tills de förstod och satte efter honom. när jag såg att de pratade lugnt med honom och visiterade hans kropp gick jag hem. lite mer lugn och med gott samvete. jag hoppas att han får det bra. jag hoppas att han växer upp blir lycklig en dag. eller åtminstone fick sova vidare natten ut i en varm säng.

jag suckar inte över hans beteende. jag önskar honom bara väl. det som gjorde mig upprörd under kvällen var de som gick förbi. de som såg honom men bara tänkte "dessa ungdomar" istället för att hjälpa.jag kan väl inte ha varit den första som råkade passera? några stannade till och försäkrade sig om att jag hade kontroll över situationen. men alldeles för många stannade till bara för att glo. glo och sedan fortsätta med sitt. kanske nämna det till sin man i samband med kvällsmackan i sin trygga villa i sitt lugna bostadsområde.

-för ja, det var mest kärringar med dyra kappor som gick förbi utan att reagera.

snälla låt mig aldrig bli sådan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nour el Refai får mig att vilja skriva en bok om mitt liv, eller åtminstone sommarprata. Hennes sommarprat inspirerar mig att analysera sagan där jag är huvudkaraktären. Livet som handlar om mig. ...

Jag ska inte längre plugga. Jag ska inte längre engagera mig på Studentkåren. Jag ska inte längre bo i Västerås. Jag ska inte längre leva studentliv.    Jag ska istället göra det jag drömt om i många år.  Jag behöver inget nyårslöfte. Jag har f...

Should auld acquaintance be forgot, And never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, And days o’ lang syne! Chorus: For auld lang syne, my dear For auld lang syne, We’ll tak a cup o’ kindness yet For auld lang syne! ...

Kartongerna blir fler. Skåp och hyllor ekar tomma. Snart är livet på brahegatan historia. ...

Idag ska jag strukturera upp den kanske coolaste planen i mitt liv. Grovplanering för mina första lektioner, med mina första elever, på mitt första jobb. Wow! Tåget strular och det är snöstorm. Det känns rätt att jag bestämt mig för att inte pen...