Elin berättade att hon ska gå med sin klass (en etta som hon gör praktik i) till kyrkan på fredag för att det är första advent på söndag.

Inget fel i det kan man tycka -förutom att det är skitdumt!

Fler än hälften i klassen är muslimer, så de firar inte jul. Fler elever är jehovas vittne och får inte ens gå med för sina föräldrar.

Varför ska man promt gå till kyrkan? För vem är det viktigt eller ens intressant?

Varför i alla världen ska man blanda ihop skolan med kristendom?

Dessutom slipper man följa med om man "av någon anledningen inte kan delta" som det stod i lappen som eleverna snällt tog med hem. Men vem avgör vem som får slippa och då istället få en skön sovmorgon en fredag i november. Om mina barn kallar sig ateister bör de få hoppa över kyrkobesöken med lika stor rätt som de som kallar sig muslimer.

Det som egentligen gör mig arg är att man inte alls uppmärksammar andra religioner i klassen. För en tid sedan var halva klassen lediga från skolan för att fira Ramadan, men ingen i skolan brydde sig om att fråga hur de hade det. Varför kunde de inte få dela med sig som vi gör när vi tvingar alla att göra en ful adventslykta att ha på bänken och tända för att VI GÖR SÅ.

Jag ska vara ärlig. De som egentligen gör mig arg är att den kursen som Elin nu läser som en del av lärarutbildingen (delen som jag läste förra året) är skit! Där pratas det så vackert om interkulturalitet. Låtsasord, tvärtomspråk!

Åh, skolan är så full av interkulturalitet, säger profesorerna.

Var? Hur kommer den till uttryck? Jag är blind

Förresten, ännu värre

I personalrummet fortsatte den trångsynta och vidriga synen på tradition.

Lärarna var överens om att ingen, INGEN, fick bjuda på nåt gott till eleverna nu innan jul. Rättvisa framför allt! De skulle istället ha en gemensam dag då alla elever skulle få skumtomtar. En lärare påpekade att några elever inte ville äta den typen av godis, eftersom att det innehåller gelatin och barnen av religiösa skäl valt att inte äta gris. Kunde de inte bjuda på pepparkakor istället?

svaret blev, och jag hittar inte på:

-nej, men det kan vi inte ta hänsyn till! vill de inte ha så får de låta bli. pepparkakor tar vi inte, det är så vanligt.

Hur var det nu, rättvisa framför allt?

idag på träningen såg jag en kvinna på 60+ som hade en rosa tshirt med texten

DONT

EVEN

ASK

läckert kaxigt

jag fnissade till och såg mot elin. vetande att hon har perfekt humor behövde jag bara nicka mot den moderna tanten. vi log och tappade nästan takten i träningspasset, men det var värt det.

idag blev det klart att jag ska få vara med Jonathan några dagar innan jul så att han slipper vara på förskolan och jag slipper vara ensam medan alla jobbar ur sista krafterna innan ledighet. jonathan+faster=skitbra idé