drar norrut

till det som i dagarna blivit mitt fjärde hem och som så länge var först.

tiden går och det vore sorligt om vi inte förändrades med den, men alltså kära rättvikstider längtar jag tillbaka till ibland.

jag säger ganska ofta när jag bodde i kollektivet, eller när jag bodde i rättvik och det vittnar om att det var glada dagar. jösses

samtidigt var många av de dagarna de värsta i mitt liv. arga dagar då porslin flög, låtar inte hjälpte och relationer som aldrig riktigt tog slut hade sönder oss båda.

jonas gardell skiljer på försona och förlåta. han säger att det första handlar om att släppa taget det som hände, och förlåta är att släppa taget om den som gjorde en illa.

jag säger inte mer än så

amanda hämtar mig tre och sedan väntar en bilfärd. bara hon och jag och vägen som går mot dalarna. jag skulle vilja att vi kör extremt långsamt bara för att det ska få ta lång tid och aldrig ta slut.

jag ska låtsas

här är några guldkorn från året däruppe

  spelkväll med sambogänget   trötta mitt i natten

  vårt (fula) vardagsrum   filip grejar på sitt rum  filip på kvällspromenad bowlingkväll     jag och ella, som jag inte hade klarat mig utan!