Jag sitter fast med det som hon sa

som hon sa med de exakta orden

hon som jag tveklöst skulle kalla livskamrat

jag skulle ge mig

Hon beskriver hur man är hela tiden är på väg in i nåt, eller på väg ur nåt.
Medan någon är långt före dig, precis hack i häl eller fast där du började.
Förutom de korta stund när man är sida vid sida. Som ett hopp i slowmotion.

Är det inte makalöst?