varför har jag ett behov att alltid lägga till något fjantigt eller tufft efter att jag har varit töntig och sentimental?

kanske vill jag inte bli tagen på allvar

det låter så läskigt

och då kan jag ju inte dra alla mina skämt om larvig romantik som jag övat in

avslutar med ett pruttljud och låtsas som det regnar

sett en film som gör mig rastlös och röksugen

kliar mig av obehag och hoppas att de i filmen ljuger

ljuger ljuger ljuger

annars är jag körd

varför har inte jag någon som ger mig smarta råd och som visar sig vara kär i mig

då kanske jag skulle kunna komma på att jag var kär i denne också

helst en man

fast förmodligen inte, alltså jag skulle förmodligen inte bli kär i honom

det står inte i manus tror jag

jag älskar att jag slutar när jag har nåt, typ en kille, men jag älskade det inte då, då saknade jag det, det som jag slutade med

den där kon som lämnar båset hela tiden får väl för fan bestämma sig

jag vill inte äta någon kaka, det har jag aldrig sagt

men då borde jag få ha den kvar

tänker tanken alltför ofta

det som man inte ska tänka efter som att vi alla vet att

det händer när man minst anar det

vad är det som säger att man inte missar det hela då!? om man inte anar nåt

fan vad jag missar

äh