hemma.

jag hade glömt hur det luktade i min lägenhet.

vi sjöng, upprädde, spelade, dansade, badade och festade till efter 5 i morse

som ett bedårande avslut på tre veckors kollo

kollo som varit berg- och dalbana i mig.

berg- och dalbana som slutade på topp (vilket är en konstig liknelse eftersom att det vore läskigt och inte eftersträvansvärt att faktiskt stanna på toppen i en berg- och dalbana)

nu känns det bra.

jag vill tillbaka.

ni vet att jag för länge sedan gav upp idén om att försöka återberätta en kolloupplevelse. går inte. ni förstår inte. ni är bara människor

VI är kollomänniskor.