Vi pratade om allt, kunde inte sluta prata med varann
jag var din utväg och du, du var min sista chans
jag vet vad du sa, att det var liksom för bra

du dödade mig med kärlek och jag dog när du log
och när du drog tog du med dig allt jag trodde jag förstod

jag vill vara han som e
den som e- Han som gör det rätt och Han som ser och vet
men-född med tummen mitt i handen
kan inte bygga ett hus av sanden på stranden
så jag måste nypa mig i armen och vakna med ett ryck
och säga typ ”Fan!” för jag trodde jag var Han
Han som kan, Han som känner
Han som lätt kan bära dig till världens ände
Han som värmer dig i mitten av November
Men, men du förstod ju, innan jag själv förstod
att allt jag hade att ge var bara ord,ord,ord