i två år har jag ägnat måndagkvällarna i en grå soffa i ett möbelförråd.

samtalat och diskuterat, fattat beslut. gjort folk glada och beskvikna. rådfrågat och kört över. stressat och slöat. gnällt och garvat.

nu ska jag göra annat i resten av mitt liv.

konstigt och fantastiskt!

i måndags avslutade vi genom att fira. fisksoppa på restaurang fragolino.

vi lyckdes prata annat än jobb och det var fint.

igår stängde vi igen verksamheten på riktigt. avslutningsmingel med de internationella studenterna och sedan städa vi ur kylar och skåp för sommaren.

jag och curry satt på terrassen och sjöng hanson och cartoons. det var fint och minnesvärt. skratt är alltid värt.

sen bjöd vi på överraskning i form av marshmallowsgrillning.

under kvällen pysslade jag lite i studenternas tråkiga LFrum. nu ör det mysigt och fint inför hösten. just det -då är ju jag också student!

plötsligt var det förbi. kvällen som var symbol för slutet. stora sommarfesten, med 24 timmars arbete, stress, panikinköp från nattöppen mack, le mot alla, trängas, känna klumpen i magen som skulle bli till gråt när alla gäster lämnat dansgolvet.

dagen fick fort och jag suckade inte en enda gång.

efterfesten skulle bli storslagen, men där fanns också de som jag hellre ville slippa.

jag gick hem och skapade mig ett eget avslut. men först var det av- och pågångar som skar i hjärtat men också gjorde det lättare att andas.

tack ansvariga. tack isse! tack lalle som drog skämtet som jag somnade till med ett leende.

tack till min lillebror och hans gäng som gjorde dansgolvet till ett paradis även för en stelis som jag. du är det dyraste i världen och det känns fint att du var där.

tack svant som är vår bästa dj. tack kårarna som gjorde ett strålande jobb. ni som gnällde glömmer jag snart.