jag kliar mig i huvudet när jag hör det vidriga och ständigt ogenomtänkta:

-men åh (de börjar sina meningar så) vi kan inte ta emot ivandrare, vi måste ta hand om våra egna först!

(sagt av någon som fyller alla krav på idiot enligt mina starka fördommar)

jag spyr

låt oss ta ett djupt andetag och se om vi kan ta detta på allvar.

1. vilka är dessa vi som ska ta hand om våra egna? är det medborgare, politiker, föräldrar eller välgörenhetsorganisationer? tänker hen som uttalade det där hjälpa till? i min trånga värld och med de små erfaranheter jag har är hen nämligen samma person som inte vill betala skatt, vilket man kan anse är ett fint sätt att hjälpa våra egna. med vilka medel vill hen hjälpa, om hen vägrar att dela med sig av sitt?

2. vilka är våra egna? lever vi inte på samma jord? är vi inte födda med(?) och lärda att känna sympati? finns det fler kriterier för att få höra till än att finnas till? varför är vi inte på samma sida?

nej, jag köper det inte. hen måste bli varse. såhär får det inte vara!