jag har inte direkt något tomrum över att andas i.

återigen citerar jag artisten som har orden jag behöver.

min pojkvän och jag skulle skriva en låt om att jag var stressad över att jag är i slutet på slutet

"slutet är så nära, nuet känns så fjärran"

dagen efter bröt jag ihop och grät

jag står inte riktigt ut med att inte veta vad jag gör om två månader. jag har aldrig levt så. 

jag är inte en "det ordnar sig"

jag är en autist med tårkanalerna på utsidan.