jag ska styra kosan mot värmland och kronoparken. leva livet.

längtar (som ofta när jag ska uppleva nåt) efter de små sakerna.

en hejdundrande sittning igår, bra jobbat alla som var delaktiga!

idag fnissade jag i icakön. sånt är livet.

nu sitter jag och stör mig på såväl programledare som lyssnare på P3

jag älskar P3 men programmet hallå P3 gör mig matt

det driver mig inte till vansinne, om så vore skulle detta inlägg vara en paradox

är det?

hur som helst blir jag matt av vilka trista debatter som diskuteras. idag "hur mycket ska din chef få bry sig om vad du gör på fritiden".

kom igen

många lyssnare ska ringa in och tycka förstås, de får mig att le

le och sucka

- detta är ju en svår fråga, men chefer ska nog skita i min fritid

möter

- vaddå ska en pedofil få jobba på dagis bara för att han gör det bra?

haha

detta för mina tankar vidare till produkten (och till viss del personen) bakom

Anna Anka

hörrni, hur kan man gå på allt?

när blev vi så löjligt naiva och slutade tänka själva

det är uppenbart att poängen var att skapa debatt, men jösses vad alla fastnade vid hennes brister

är vi så desperata efter att störa oss på nåt?

själv älskar jag när folk stör sig på Anna Anka, då får jag störa mig på dem!

Jag har lagat mig vad som kommit att bli min paradrätt!

Det är fantastiskt gott, men godare i sällskap.

vad vill ni veta då?

att jag trodde det skulle kännas bättre

att jag ångrat mig hundra gånger om

att plötsligt talar varenda jävla låtjävel till mig

varje gång det går tillräckligt lång tid mellan gångerna man drabbas får man för sig att det vara är en metafor detta med att det gör ont i hjärtat.

men det gör ont. på riktigt. det smärtar.

jag är lättad att grabbarna var i samma (fast olika) sits igår och vi kunde dela bördan. godis och actionfilm var det enda rätta.

allra bäst är att det känns lite bättre varje minut.

Step one you say, "We need to talk."
He walks, you say, "Sit down, it’s just a talk."
He smiles politely back at you,
You stare politely right on through,
Some sort of window to your right.
As he goes left and you stay right,
Between the lines of fear and blame,
You begin to wonder why you came.

jag vill uttrycka min kärlek till KG Hammar och skulle kunna tillägna en hel hög med inlägg till honom.

möjligheten finns.

igår läste jag hans tankar (som delas av mig) kring huruvida vi i västvärlden bör känna dåligt samvete för hur bra vi har det medan andra lider så.

KG hävdar att man inte kan leva i nåt annat än sitt eget sammanhang och att ingen tjänar på att vi känner oss skuldbelagda.

jag cierar denne kloke man

"...vad vår värld behöver är inte människor som begriper varann utan människor som begriper att det finns så många sätt att vara människa på."

Jag avslutar en hyfsad dag med en dikt av Stig Dagerman som jag också upptäckte genom att läsa KGs fantastiska bok  

Jag har inte sanningen, jag söker den

Jorden kan du inte göra om.

Stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra:

en annan människa väl.

Med detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.

appropå detta vill jag åka skidor i rättviksbacken. med amanda.

helst av allt.