det har hänt saker idag som tyder på att sommaren lider mot sitt slut och det vankas höst.

- jobbade sista dagen på säsongens sista sommarjobb

- sa adjö till sophia som åker mot sin höst i morgon

- tittade förbi vid poolen där ovveklädda studenter börjar träningscapsa

- svarade på ett tiotal mail om nollningen

- frös

jag har inte riktigt bestämt mig

men jag har kommit ganska långt med det som kallas uteslutningsmetoden.

jag har köpt "bibeln på 100 minuter" på ljudbok. den är spännande. det är synd att det finns så mycket i bibeln som jag fortfarande inte kan köpa, som jag fortfarande inte hittat mitt sätt att tolka det på.

.. för MIN Gud skulle aldrig dömma kvinnan att för alltid underkasta sig mannen. MIN Gud är inte som den Gud som ibland beskrivs, och trots att det bara är symobik så är det ofta ändå lite dumt beskrivet!

på tal om köpa har jag också köpt en massa nya kläder. jag är ju ingen modebloggre så bilder blir det kanske inga, men jag nämner det nädp för att jag är glad att jag nu ett tag slipper bli så matt av att öppna garderoben bara för att inse att det inte finns nåt skoj därinne.

det tisslas och tasslas hemma. hemligheter för pappa som ska få ut och åka.

han vet ej var, men han kommer att gilla det.

jag vet en annan hemlighet också en fin en.

mio, min mio

mamma och pappa bjöd dessutom med mig på lars winnerbäck på lördag.

varför vill jag vara med på allt?

varför kan jag inte få tråkiga erbjudanden emellanåt som jag kan tacka nej till?

varför tackar jag ja till allt som är orimligt att hinna med?

det blir inget gröna lund och det är jag lite ledsen över.

jag hade också tänkt mig en kräftskiva som jag skulle behöva prioritera bort och istället jobba och lägga mig i tid eftersom jag har heldagsplanering dagen efter.

varför är helgerna så korta?

varför älskar jag mina jobb -alla tre?

(läs föregående inlägg så förstår du att dessa människor behöver hedras, de gjorde så att jag mot alla odds överlevde en skitdag)

- jag är tacksam för att jag fick åka med akhink och linnea hem i morse.

- björn är en fin kollega som höll mig sällskap och hjälpte mig att banka på dörren in till jobbet där mina saker låg kvarglömda.

- jag är glad att 118100 kunde svara på min fråga om SJs öppettider så att jag slapp ta mig till stationen och själv upptäcka att de precis hade stängt.

- bjöff är guld och lyckades trots allt få mig att småle mitt i kaoset.

- det kändes fint när en främmande människa ställde sig bredvid mig i spöregnet och höll sitt paraply över mig medan hon med lugn röst frågade "vill du stå under mitt paraply?" och sen småpratade vi lite.

- det är kul att åka fel så länge ingen kommer till skada.

- busschauffören lät mig ju faktiskt åka med hem.

Idag har varit en riktigt tuff dag och jag orkar inte en enda motgång till.

Det började med att Linnea väckte mig i morse och berättade att vi försovit oss. Stressad kom jag till jobbet utan badkläder och kunde inte bada (trist när man arbetar som ledare på läger med tema vattenskoj). På vägen hem missade vi en avfart och fick därmed åka 45 minuters omväg. Ingen tid för att stanna och mysa med mellanmål eftersom vi också tappade fart i och med att det ösregnade mellan norberg (vad vi nu hade där att göra?!) och sala. kom tillbaka och upptäckte att vi tappat bort laddaren till kameran och spenderade hela utvärderingstiden till att leta efter den. när jag väl skyndade iväg var jag sist från jobbet och smällde igen dörren, i samma sekund inser jag att jag glömt plånbok och mobil därinne. knackar som galen tills någon som råkade vara i huset öppnar. hämtar det jag ska och går i spöregn ner mot tågstationen. väl framme inser jag att VL gett mig fel typ av busskort så detta är inte giltligt på tåg. jag vill hem mer än någonsin och därför kostar jag på mig en skitdyr biljett ändå (för att slippa vänta en timme). när vi suttit på tåget i 50 minuter utan att det har gått får vi informationen att ett tips är att ta bussen eftersom att tåget ska tas ur trafik. gråtfärdig och blöt traskar jag mot bussen och försöker se något slags ljus i tunneln. men får snabbt beskedet att mitt kort inte fungerar på bussen heller utan jag har visst fått ett tätortskort som bara är giltligt inom staden (för 565 kronor!). min blick får busschauffören att ändå låta mig åka, men han uppmuntrar mig att kontakta VL och få ett riktigt kort så snart som möjligt. jag tackar och niger men får veta av 118 100 att de stänger 15 minuter efter att jag hinner in till stan. det blir ingen reklamation idag.

nu är det bäst att jag lägger mig i sängen och ligger still tills morgondagen är här

- för "den kan ju bara bli bättre", som Bjöff sa

jag kunde inte riktigt vara glad för hans skull

ville inte se eller höra på

jag förlorade också en vän

- och fick aldrig henne tillbaka

jag har också undrat varför det slutade så konstigt

- och jag lär så fortsätta fundera på det

alltid