Jag är inne i en längta-efter-jonathan-period. Förresten längtar jag efter hela familjen såklart, jag måste träffa dem snart!

Tiden går så fort och lillkillen är så stor nu. Kollade bland gamla bilder från bloggen och blev alldeles nostalgisk.

Här var lilla juvelen bara en dag gammal

Här behövde han lite hjälp för att inte tappa balansen när han satt upp

Första turen med pulkan förra vintern

Och nu är han såhär stor, pappa (min bror) är också med på bilden

Samma fina pojke som förändrats så. Fasters kärlek till dig växer lika fort som du!

Finat till det lite hemma med nya handtag till köksskåpen och en trevlig kökshandduk. En ny klocka och ett stort löv pryder numera också väggen. Flyttat om och trixat, nu är det höstmysigt här. Hoppas någon vill hälsa på snart så vi kan tända lite ljus och dricka nyinförskaffat te. Kanske blir nya koppar nästa projekt. Hm

förlorat fredrik, plånbok och nycklar på tre dagar

kan det inte få gå bra en stund nu

eller åtminstone lugna sig lite med motgångarna

jag sa ju alltid att det var vår låt

där han sjöng

kom igen och säg att vi aldrig tänker låta någon kärlek skilja oss åt.

Idag såg jag filmen Tusen gånger starkare från Christina Herrströms bok med samma titel. Jag fick en kick. Jag älskade det.

Boken läste jag för ett par år sedan och liksom nu tänkte jag att detta borde alla få uppleva. Alla borde läsa boken och se filmen. Mina elever och mina kollgor. Mina vänner och mina barn och mina barns vänners föräldrar.

Jag vet att tanken på att det skulle bli en lärare för mig fanns i tankarna långt innan jag uttalade det och långt innan jag påbörjade min utbildning.

När jag som idag på ett eller annat sätt får bekräftat att jag kommer få världens bästa yrke blir jag trygg i mitt val.

Jag kommer att bli en fantastisk lärare!

Amanda var här idag och vi har lovat varandra att ge varandra samtal och fikastunder som dessa i resten av våra liv.

Förövrigt fick jag väldigt god lagad mat av Fredrik idag. Mums

Solidaritet (av latinets solidum, hela summan, kapitalet) innebär för kollektiv att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.

Källa: wikipedia

unga får gärna vara rebeller

men ni kan väl ta hand om varandra?

idag ringde jag sos 112. förhoppningsvis räddade jag någon från knark och kyla. åtminstone inatt.

jag hittade honom på stan och tvärstannade. mitt hjärta som klappar så starkt för fjortisar så att det fick mig att vägra att inte hjälpa. regera.

jag ringde efter hjälp. han var livlös, okontaktbar. han surrade om att han väntade på en kompis. men det gör man inte liggandes på gatan. kallt och mörkt. han var påverkad av någonting som fick hand kropp att rycka till. när vi senare pratade med varandra förstärktes min känsla av att någonting mer än alkohol berusade honom.

just innan polisen kom reste han sig plötsligt och vinglade iväg. jag gick efter. jag var frågvis och vuxen, men snäll. orolig. han stannade. han uppskattade att jag brydde mig, men sa att det var lugnt. han hade tappat bort sina vänner och blev trött. han tackade för min omtanke och gick. precis då kom polisen. jag gick efter honom och pekade tills de förstod och satte efter honom. när jag såg att de pratade lugnt med honom och visiterade hans kropp gick jag hem. lite mer lugn och med gott samvete. jag hoppas att han får det bra. jag hoppas att han växer upp blir lycklig en dag. eller åtminstone fick sova vidare natten ut i en varm säng.

jag suckar inte över hans beteende. jag önskar honom bara väl. det som gjorde mig upprörd under kvällen var de som gick förbi. de som såg honom men bara tänkte "dessa ungdomar" istället för att hjälpa.jag kan väl inte ha varit den första som råkade passera? några stannade till och försäkrade sig om att jag hade kontroll över situationen. men alldeles för många stannade till bara för att glo. glo och sedan fortsätta med sitt. kanske nämna det till sin man i samband med kvällsmackan i sin trygga villa i sitt lugna bostadsområde.

-för ja, det var mest kärringar med dyra kappor som gick förbi utan att reagera.

snälla låt mig aldrig bli sådan

Ikväll är det säsongspremiär för vinkväll med folketshusgänget.

det är min tur att ha bjudning. om en liten stund ska jag gå och handla.

jag ser fram emot en trevlig kväll med gamla goda grannar. den som säger ett ord till mig i egenskap av kårhusmästare slänger jag ut (eller åtminstonde smäller till på käften på så att denne inte kan prata mer under kvällen).

jag vill vara ledig

bara linnea. inte ens smeken.

förövrigt har jag mest marknadsföringsbidrag från spendrups, tröjstorlekar och kodkombinationer i huvudet. det ska ut!