Det är så lätt att glömma hur skönt det är med brudar

Igår hade vi chickspub på Kåren. Det började som ett litet projekt för att uppmuntra tjejer att kliva in i Kårvärlden som annars är grabbdominerad. Pojkar i alla ära, men jävlar vad kul vi hade utan dem! Pyjamasparty på efterfesten med BHar i taket!

Vi hade en tävling om bästa motiveringen till varför kvinna är det bästa könet, och lekar som man inte kan kalla annat än ego-boostar!

Tack fina tjejer som kom och gjorde det till en oförglömlig kväll.

Kvällar som dessa känner jag att jag jobbar alldeles för lite på golvet :)

Lyssnar ständigt på musikhjälpen i P3. Dag som natt

Andra ljud jag hör är André (eller Hubert) som spelar på Kårens piano, och Patrik som hjälper Anatte att tvätta rent efter dagens målarverkstad. Anette har grundmålat våra nya anslagstavlor som ska upp till nästa termin och skapa ordning i marknadföring och affischering här i kåken. Hon är så snäll som hjälper till. Pryo!

Hon kallas det eftersom att hon på senaste tiden haft genomgång med slavarna och blivit tillsagd av ansvarig att "be någon slav att göra det där istället". Hon har då svarat med "men jag är ju slav". Haha, tror hon ja.

Jag fryser lite, och funderar på bra lögner som jag kan ge till mig själv när jag försöker hitta en bra förklaring till att inte träna idag. Jag har varit så duktig under hösten, men idag vill jag hellre dra täcket över huvudet.

Senare ska jag på en exklusiv förhandsvisning av en viss Nollefilm. Jag har sjukt höga förväntningar på filmen. Jag vill ha gåshud!

vi som sa att inget skulle gå fel är nu så fel tillsammans att man kan undra hur vi någonsin passade ihop. jag börjar undra vilka de där bästa vännerna var och var de tog vägen. jag är så trött på det här, trött på att inte titta i ögonen och alltid var rädd att få skit kastad i ansiktet.

har vi provat allt?

allt utom att låta varandra vara. alltid

jag är inte bara arg, jag är ledsen också

men det kommer aldrig till uttryck på nåt annat vis än taggarna utåt

för att jag går under sorten stark

då kan man visst aldrig bli sårad och folk kan säga vad de vill

snart slipper jag detta

detta jobbiga spel som inte tjänar nåt till

jag tänker aldrig vantrivas och stanna kvar när jag lider

jag går

men snart är det historia

en tråkig som jag inte kommer att vilja berätta om för barnbarnen

förmodligen kommer jag göra det ändå, för att den gjorde mig klok på nåt vis

ett steg närmare att veta vad man vill erfara igen

Jag känner mig hel igen efter att ha varit lite fysiskt splittrad i några dagar. jag och Henrik har flyttat ner delar av våra kontor till Daniel, för att vi har kommit på att det är roligare att dela rum än att sitta på varsin våning. Nu sitter vi alla på studentservice och möter studenter på ett bättre sätt. dessutom har vi kul. jämt.

Problemet har varit att jag inte haft någon dator eftersom att jag har en stationär på mitt gamla kontor. Jag har därför sprungit emellan mina två kontor och det tredje kontoret som jag delar med kvällsgrabbarna. Nu har jag fått en bärbar så jag är på banan igen.

Om (snart) en timme kommer "far är rar" och hämtar mig. Hämtar hem.

Jag ska på middag och födelsedagsfirande

Hipp hipp hurra för mamma!

Träffa de klart viktigaste människorna i mitt liv och få ny energi.

Denna låt spelas konstant och det gör mig inget

Igår drack jag kaffe klockan 19 och hade sådär svårt att sova som jag får ibland. för första gången såg jag ett samband. jag ska inte göra så mer, med risk för att det faktiskt var tack vare kaffet som natten blev lång, jobbig och full med konstiga drömmar för att sedan avslutas med att jag trodde att jag hade tappat en korv med bröd i sängen, insåg att det måste varit en dröm, förstod hur trött jag var och så ringde klockan. slut på försöken att sova lugnt.

Det är mycket möten nu på jobbet vilket ger mig extremt lite tid åt sånt jag vill göra, typ som att se till att allt finns, beställa det som saknas, planera roliga event, kommunicera med studenter och skicka kloka svar på intressanta mail.

Långa dagar och ingen tid till annat än jobba, träna, äta sova.

Jag ser ljuset i tunneln, sista jobbdagen 17 december, sen julledig! skynda hem till familjen och känna stämning.

Tur att jag har buddah, baby doll, harry potter och cathrine (som måste få ett smeknamn) som kollegor. Med dem är det kul på jobbet!

Jobbigt bara att jag måste heta gäddan (när jag inte också heter babydoll, det gör vi nog allihopa när vi är på det humöret).

Elin berättade att hon ska gå med sin klass (en etta som hon gör praktik i) till kyrkan på fredag för att det är första advent på söndag.

Inget fel i det kan man tycka -förutom att det är skitdumt!

Fler än hälften i klassen är muslimer, så de firar inte jul. Fler elever är jehovas vittne och får inte ens gå med för sina föräldrar.

Varför ska man promt gå till kyrkan? För vem är det viktigt eller ens intressant?

Varför i alla världen ska man blanda ihop skolan med kristendom?

Dessutom slipper man följa med om man "av någon anledningen inte kan delta" som det stod i lappen som eleverna snällt tog med hem. Men vem avgör vem som får slippa och då istället få en skön sovmorgon en fredag i november. Om mina barn kallar sig ateister bör de få hoppa över kyrkobesöken med lika stor rätt som de som kallar sig muslimer.

Det som egentligen gör mig arg är att man inte alls uppmärksammar andra religioner i klassen. För en tid sedan var halva klassen lediga från skolan för att fira Ramadan, men ingen i skolan brydde sig om att fråga hur de hade det. Varför kunde de inte få dela med sig som vi gör när vi tvingar alla att göra en ful adventslykta att ha på bänken och tända för att VI GÖR SÅ.

Jag ska vara ärlig. De som egentligen gör mig arg är att den kursen som Elin nu läser som en del av lärarutbildingen (delen som jag läste förra året) är skit! Där pratas det så vackert om interkulturalitet. Låtsasord, tvärtomspråk!

Åh, skolan är så full av interkulturalitet, säger profesorerna.

Var? Hur kommer den till uttryck? Jag är blind

Förresten, ännu värre

I personalrummet fortsatte den trångsynta och vidriga synen på tradition.

Lärarna var överens om att ingen, INGEN, fick bjuda på nåt gott till eleverna nu innan jul. Rättvisa framför allt! De skulle istället ha en gemensam dag då alla elever skulle få skumtomtar. En lärare påpekade att några elever inte ville äta den typen av godis, eftersom att det innehåller gelatin och barnen av religiösa skäl valt att inte äta gris. Kunde de inte bjuda på pepparkakor istället?

svaret blev, och jag hittar inte på:

-nej, men det kan vi inte ta hänsyn till! vill de inte ha så får de låta bli. pepparkakor tar vi inte, det är så vanligt.

Hur var det nu, rättvisa framför allt?

idag på träningen såg jag en kvinna på 60+ som hade en rosa tshirt med texten

DONT

EVEN

ASK

läckert kaxigt

jag fnissade till och såg mot elin. vetande att hon har perfekt humor behövde jag bara nicka mot den moderna tanten. vi log och tappade nästan takten i träningspasset, men det var värt det.

idag blev det klart att jag ska få vara med Jonathan några dagar innan jul så att han slipper vara på förskolan och jag slipper vara ensam medan alla jobbar ur sista krafterna innan ledighet. jonathan+faster=skitbra idé