Lars Winnerbäck redogör för två sortes kallprat

det glada och det pessimistiska 

en del säger solsken, andra säger uppehåll

Jag har svårt för kallprat och är nog liksom Lars kass på sånt.

varmprat är det bästa jag vet. varmprat, viktiga diskussioner, komma nära sig själv såväl som andra.

Jag tror för att jag älskar att grubbla, och för att jag aldrig får ordning på grubblet. ett svar, en formulering som jag kan identifiera mig med, ger mig 2 nya frågor. minst. Det ger mig behagliga rysningar. Tro som begrepp är viktigare för mig än religion som begrepp. Jag önskar att jag kunde slippa religion men behålla min tro. Tyvärr går de för många inte att sära på. För mig, i de samanhang där mig tro tagit form har jag ändå alltid fått höra att man får tro vad som helst. Jag önskar att jag slapp kalla det Gud, men att säga nåt annat blir för tunt.Det räcker inte för mig att säga att jag tror på nåt, trots att det skulle vara mer riktigt än att säga som jag idag gör, jag är bekännande kristen. Men för mig är de som säger att de tror på nåt ofta de som inte funderar så mycket, det är ju just vad jag gör. En trist fördom kanske, men det jag nu mot min vilja kallar Gud är viktigare för mig än att kalla det "nåt". Jag är övertygad om att Maria och Josef låg, jag tror att Jesus skulle sjunka om han försökte sig på att gå på vatten. Precis som jag har svårt att helt idenifiera mig med ett parti så jag har svårt att köpa ett färdigt program kring vad jag tror på. det går ju inte

men man kan ju välja det som ligger närmast, sen påminna sig själv om att det ändå finns tankar som är mina.

Jag har haft långt varmprat med hon som ger mig så mycket.

Hon tycker inte som jag, ändå kan vi dela allt.

Jag tror och röstar grönt

Hon gör varken det ena eller det andra likt mig.

Jag älskar när hon ifrågasätter mig och mina tankar

Då skapas utrymme för att grubbla lite till, hitta en formulering jag står för, och sedanlägga till det i mappen "min livsåskådning och övertygelse", i hjärnan och hjärtat